Hållbar satsning

Friidrotten har i alla tider haft brist på resurser och trots att sporten är Sveriges tredje största idrott så har man inte lyckats bygga värde på sin popularitet som i t.ex. fotbollen. Resurser som hade kunnat investeras på aktiva och tränare, utbildning, osv.

En studie från Göteborgs universitet (GU) visar på riskerna att förlora unga talangfulla elitidrottare som inte har ekonomiskt stöd från familj eller närstående. Dessa ojämlika villkor riskerar att leda till färre elitidrottare i framtiden. LÄNK TILL STUDIE ”Vägar till världstoppen”

En annan studie från GU belyser de risker, som många elitidrottare tar för att ta sig till mästerskap, samt de konsekvenser som det kan innebära för deras fysiska och mentala hälsa. LÄNK TILL STUDIE.

”Elitidrott 2030” är ett projekt där Riksidrottsförbundet (RF) tillsammans med SOK och specialidrottsförbunden ska stärka förutsättningarna för svensk elitidrott. Projektet inleddes 2024 och få aktiva/tränare i dagens elit kommer få ta del av detta arbete. Förbundet stöttar idag genom Mästerskapsgruppen, och ett fåtal friidrottare får stöd genom SOK:s Topp och talang.

Djurgården Friidrott strävar efter att skapa starka, långsiktiga förutsättningar för sina elitaktiva och tränare. Genom att minska beroendet av yttre stödsystem och istället nyttja Djurgårdsfamiljens egna nätverk och kompetens. Vi vill kunna säkerställa att alla satsande får hållbara villkor och på så sätt kunna satsa fullt ut mot sina mål.

Vår målsättning är att ge samma yrkesmässiga erkännande för våra elitaktiva och tränare som redan finns inom andra idrotter, som t.ex. fotboll.

Alla ser problemet – men ingen vill förändra

Svensk friidrott är en av Sveriges största och populäraste idrotter, men ändå är elitens villkor och arbetsmiljö under all kritik. Trots återkommande krav på förändring är friidrottens ekonomi på alla nivåer fortfarande beroende av bidrag, arrangemang och sponsorer. Utan trygghet och långsiktighet har vi tappat och kommer att tappa talanger och kompetenta tränare….och framtida VM- och OS-medaljer.

Ytterligare ett tecken på att något är allvarligt fel inom idrotten (inte bara ett friidrottsproblem) är att unga talanger väljer att byta landslag och tävla för ett annat land. Det handlar sällan bara om pengar, utan också om andra, omoderna system, som t.ex. subjektiva uttagningskriterier och om ett svalnat förtroende för hur uttagningar och stöd hanteras. Svensk Friidrotts egen ledning har öppet uttryckt oro över utvecklingen och risken att fler väljer samma väg.

Djurgården friidrott ser en annan väg framåt

Djurgårdens IF Friidrott väljer en egen väg och har skapat en egen modell. Genom att skapa starka, långsiktiga förutsättningar för våra elitaktiva och våra tränare vill vi skapa trygga och hållbara elitsatsningar. Våra elitaktiva och våra tränare kan söka kompetens inom Djurgårdsfamiljens nätverk (22 föreningars kompetens och nätverk i lika många sporter) vid sidan av de nationella stödsystemen. På så sätt kan vi minska sårbarheten i enskilda satsningar och göra det möjligt att satsa fullt ut mot sina mål, oavsett vilka ekonomiska förutsättningar de har med sig hemifrån. Vi tror också att det finns mer resurser i föreningarna som prioriteras till annan verksamhet.

Vår ambition är att elitaktiva och tränare inom friidrotten ska kunna räkna med samma yrkesmässiga erkännande och trygghet som redan är etablerat inom andra stora idrotter, som till exempel fotbollen. Därför väljer vi att tillsvidareanställa våra tränare och våra elitaktiva seniorer.

Fördjupning

VAD FORSKNINGEN VISAR

Flera oberoende studier och rapporter har på senare år belyst villkoren för svenska elitidrottare mer generellt – inte specifikt för friidrotten eller någon enskild förening eller förbund.

En studie från Göteborgs universitet, Vägar till världstoppen, visar att unga idrottares möjlighet att satsa fullt ut ofta hänger samman med familjens ekonomiska och sociala förutsättningar snarare än enbart idrottslig förmåga. En uppföljande artikel från samma lärosäte, Färre elitidrottare på grund av ojämlika villkor, beskriver samma mönster.

En annan studie från Göteborgs universitet har undersökt vilka avvägningar idrottare på väg mot mästerskap gör mellan tävlingsframgång och den egna hälsan.

Centrum för idrottsforsknings regeringsuppdragna rapport Svensk elitidrott vid ett vägskäl (2024) ger en bred bild av hela det svenska elitidrottssystemet – dess styrkor, men också de strukturella utmaningar som gäller brett över idrotter och förbund.

En kartläggning som Riksidrottsförbundet presenterade i februari 2026, baserad på svar från landets 47 specialidrottsförbund, ger en tydligare bild av omfattningen: över 200 landslagsaktiva har lämnat sin satsning de senaste fyra åren, hälften av dagens landslagsaktiva uppger att de har svårt att få privatekonomin att gå ihop, och endast omkring 16 procent kan satsa på sin idrott på heltid – övriga kombinerar den med arbete eller studier.

Sammantaget pekar forskningen mot en strukturell utmaning som delas av hela den svenska idrottsrörelsen – snarare än ett tillkortakommande hos ett enskilt förbund eller en enskild förening.

KÄLLHÄNVISNINGAR OCH KÄLLOR  LÄNGST NER

ETT UTVECKLINGSARBETE SOM REDAN PÅGÅR

Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté och specialidrottsförbunden driver sedan 2024 gemensamt Elitidrott 2030 för att långsiktigt stärka förutsättningarna för svensk elitidrott.

Hur sannolikt är det att arbetet är klart till 2030? Två saker är värda att väga in. Dels fick projektets ursprungliga förslag redan 2023 stark kritik – bland annat för att det riskerade att dela upp förbunden i olika resursgrupper – och fick omarbetas i grunden innan arbetet kunde fortsätta. Dels beslutade Riksidrottsmötet i maj 2025 om en ny, bredare strategi för hela idrottsrörelsen, Svensk idrott 2035, där en stark elitidrott är ett av flera fokusområden och som sträcker sig fem år längre än Elitidrott 2030. Sammantaget talar det för att arbetet med elitidrottares grundläggande villkor sannolikt fortsätter bortom 2030 snarare än att vara helt avslutat vid det årtalet – vilket är rimligt för en förändring som involverar så många fristående aktörer, men som ändå innebär att dagens aktiva och tränare bara delvis hinner ta del av resultaten under sin egen karriär. Under tiden finns riktat stöd genom bland annat friidrottsförbundets Mästerskapsgruppen. Därtill finns SOK:s Topp och talang, med oklara kriterier och inget den elitaktive kan räkna med långsiktigt. 

KÄLLOR OCH VIDARE LÄSNING

Forskning och rapporter

ELITIDROTTARES EKONOMI (2025–2026)

ELITIDROTT 2030 OCH SVENSK IDROTT 2035

EXISTERANDE STÖDPROGRAM