1891–1892
Idrotten var under många år oorganiserad och regional i Sverige. Det var egentligen först i samband med att den Internationella Gymnastikfesten arrangerades i Stockholm i maj 1891 (deltagare från England, Norge, Danmark och Finland ) som initiativ togs och Svenska Gymnastikförbundet grundades (1896 Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet, SGIF).
Friidrotten är en av de viktiga byggstenarna i DIF:s historia och som har lagt grunden för den breda idrottsprofil som Djurgårdens IF har idag. Friidrott fanns på programmet redan från början. DIF var en flitig arrangör av tävlingar och uppvisningar redan från start.
Två DIF-löpare i Sveriges första (?) friidrottslandslag
Internationella Gymnastikfesten var den första internationella festen med friidrott på programmet, som Sverige arrangerade. DIF-löpare ingick i Sveriges allra första friidrottslandslag:
Gustaf Tibell (f. 1872), en av klubbens grundare, deltog 150m slätlöpning. Även om han inte nådde final blev han en symbol för Djurgårdens tidiga satsning på friidrott. Störst framgångar under sin idrottskarriär nådde Gustaf inom backhoppning som på den tiden räknades in i friidrottens hoppdiscipliner. Han tävlade också i medeldistans, gång och hopp.
Harald Magnusson (f. 1869) tävlade också i löpning, men det är oklart i vilken gren och vilken placering. Harald tillhörde kretsen unga Djurgårdare kring Alberget som bar upp föreningen under de första åren. Harald Magnusson (medlem #3 och styrelsemedlem 1891–1894) var företrädelsevis löpare och gångare, men tävlade även i andra idrotter. Haralds karriär blev karriär blev alldeles för kort. Harald dog i lungsot 1895 blott 26 år gammal.
Tidtagningen skedde ofta med väckarklockor och resultatnoteringar var osäkra – det handlade lika mycket om att visa upp sig som att vinna.
===
1893–1894
DIF växer och en stor anledning till det är klubbens kreativitet och driv genom sina tävlingar och arrangemang - både interna tävlingar och öppna arrangemang (idrottsfester). Tävlingarna är den ekonomiska motorn i föreningen. Tävlingarna hölls ofta på Ladugårdsgärde eller Idrottsparken, där publiken betalade en liten slant och militärmusikkårer underhöll mellan grenarna. Det var folkfest mer än ett strikt tävlingsformat.
DIF-atleter tävlade mycket också utanför klubbens regi. DIF-atleterna tar allt mer och tog allt framskjutna placeringar i resultatlistorna. För en så ung klubb var det anmärkningsvärt att kunna visa upp egenfostrade atleter som kunde mäta sig med de bästa stockholmarna från etablerade och mer resursstarka föreningar. Vid sida av Gustaf Tibell presterade Fritz Ljungberg (född ca 1878) att prestera bra i hoppgrenarna Fritz sägs vara den första specialiserade hopparna i klubben.
===
1895–1896
Vid mitten av 1890-talet var Djurgården på god väg att bli ett namn i Stockholms friidrott. Föreningen fortsätter framgångsrikt att arrangera tävlingar och uppvisningar. Antalet aktiva ökar stadigt. Flera av de aktiva från denna period skulle snabbt etablera sig i medaljtoppen.
Svenska Idrottsförbundet bildades och arrangerade 1896 det första officiella svenska mästerskapet i friidrott. DIF valde att stå utanför, vilket beskrivs mer utförligt nedan.
Djurgårdens IF:s första (inofficiella) svenska mästare
Det verkliga genombrottet för DIF på nationell nivå kom 1896 när klubben för första gången deltog i en större tävling utanför Stockholm. SGIF arrangerade Skandinaviska gymnastik- och idrottsfesten i Malmö där Sveriges och Skandinaviens bästa atleter deltog.
Stor hjälte blev August Bergman som vann ett guld och ett brons. Läs mer här!
I en summering av verksamhetsåret 1896 beskrivs året som "ett mycket livligt år för föreningen ... medlemsantalet växte till 72 medlemmar + 2 hedersledamöter och ekonomin var stabil".
===
Bild från sekelskiftet:
Övre raden: Bengt Tandberg, F Ljungberg, Oscar Rylander,
Gustaf Söderström, Einar Tandberg, J A Hansson, Ernst Ekberg, August Bergman.
Andra raden: Hjalmar Johansson, Axel Andersson, Algot Nilsson, G Berggren, Oskar Bomgren, Johan Björkdal, K Larsson.
Tredje raden: E Holm och J Svensson.
