Den unge kastaren

Det finns få källor om August Bergman, men DIF:s arkiv pekar ut honom som den som först satte Djurgården på kartan i fridrott. Uppvuxen i en enklare miljö, likt många Djurgårdare, drogs han till föreningen och friidrottens nya grenar – och räknas som klubbens första friidrottare av verkligt elitformat.

Augusts namn är frekvent i årsberättelserna 1896–1898, men sedan blir spåren tunnare. Troligen avslutade han sin aktiva karriär runt sekelskiftet.

Lade grunden för DIF:s vinnarkultur

August Bergman hamnar ofta i skuggan av större namn, men hans gärning var avgörande för klubbens framtida atleter. Han gav Djurgården självförtroendet att utmana, och utan honom hade kanske inte kommande stjärnor, som t.ex. K.G. Staaf nått hela vägen till SM-guld och OS. 

1896 – Det inofficiella guldet i Malmö

När Djurgården reste till den ”Skandinaviska gymnastik- och idrottsfesten i Malmö 1896” var det Bergman som stal showen. Han kastade spjutet hela 69,70 meter, – en längd som imponerade stort på dåtidens publik, och vann guld. Det blev också en bronspengen i diskus (bästa hand – 20,40 m). 

Denna seger var en milstolpe och även om titeln är inofficiell (eftersom SGIF inte arrangerade officiella svenska mästerskap) markerade han att Djurgården är en förening som konkurrerar på högsta nationella nivå. Framgången inspirerade föreningens ungdomar till att tro på sina drömmar och att träna hårdare.

DIF:s första kasttränare

Bergman var ingen administratör och inget ämne för styrelsearbete, men han hade en central roll i träningen. Han lärde ut kastteknik till yngre medlemmar och bidrog till att etablera spjut och diskus som självklara grenar i klubben.