Elsa Haglund hör till de svenska kvinnor som gick i täten när damidrotten slog igenom. Hon hade spjut och kort sprint som paradgrenar. Hon tävlade från 1925 för Alingsås IF och från 1927 för Djurgårdens IF.

En friidrottare i världsklass

Elsa Haglund fick sitt internationella genombrott på Kvinnliga Världsspelen i Göteborg 1926, där hon tog brons i spjut (45,06 m). Tävlingarna var dåtidens största arena för kvinnlig friidrott och blev en symbol för att damidrotten hörde hemma i finrummet. LÄNK TILL FILM

Dubbla SM-guld på Kvinnliga SM 1927

När Sverige ordnade de första officiella kvinnliga SM 1927 i Lidköping gick Elsa Haglund rakt in i historieboken: guld på 100 meter och 200 meter. Kombinationen av sprintguld och internationell medalj i spjut illustrerar hur mångsidig hon var – en komplett friidrottare i en tid då damernas program fortfarande sattes.

Inte bara en friidrottsstjärna

I DIF-miljön fortsatte Elsa att vara aktiv vid sidan av banan och var drivande i damverksamheten. Hon engagerade sig också tidigt för att bygga strukturer för kvinnlig idrott: Sveriges Kvinnliga Idrottsförbund 1926–1927 och därefter Svenska Idrottsförbundets kommitté för damidrott, där hon var sekreterare 1928–1934. Den rollen gjorde henne till en av de viktigaste rösterna för att ge flickor och kvinnor bättre tävlingsmöjligheter och synlighet.

Sveriges trupp, Internationella Kvinnospelen 1926

Stående från vänster:

Inga Gentzel (35), Elsa Svensson (29), Inga-Greta Broman (98), Emy Pettersson (50), Ruth Svedberg (97), Elsa Haglund (37), Anna-Lisa Adelsköld (24), Sylvia Stave (78), Ann-Margret Ahlstrand (42)

På knä från vänster:

Asta Plathino (36), Märta Johansson (80), Vera Jacobsson (68), Maud Sundberg (57)