Ernst Johan Julius Ekberg, född den 8 februari 1880 död 30 april 1930 (i sviterna av en spårvagnsolycka). Ernst var en långvarig medlem i Djurgårdens IF – kallad “urdjurgårdare” – och aktiv i föreningens styrelse mellan 1902–1904 och 1906–1927. Han ärades med utmärkelsen Bågspännaren i guld just innan sin död.

Ernst Ekberg var en pionjär inom svensk gångsport i början av 1900-talet. Genom att bli Djurgårdens IF:s första svenske mästare i gång, vinna tre SM-guld och prestera ett tidigt rekord på 10 000 m, lade han grunden för föreningens framtida framgångar inom friidrott.

Ernst Ekberg deltog i Djurgårdens första budkavlelag i skidor 1901 och visade sig vara mycket framgångsrik även där – han bidrog till flera budkavlesegrar för klubben.

Ernst beskrevs som en omtyckt och ödmjuk. I en årsberättelse  benämndes han som "en försynt, omtyckt herre av den gamla stammen'" och betonade hans betydande engagemang utan att han ville framhäva sig själv:

”...verkat mest för D.I.F. utan att framhäfva sig själf. … aldrig tvekar att utföra något uppdrag… intresset har aldrig förminskats utan snarare tvärt om.”

Hans engagemang sträckte sig alltså långt utanför arenan – i styrelsearbete, klubbkultur och arbetsliv – fram till att hans liv tragiskt påverkades av olycka och sjukdom.

 Meriter

• Tre SM-guld (1900, 1902, 1904),
• Världsrekord på 10 000m på bana (48:30)*, 

*rekordet ströks då arrangören inte rapporterade rekordet officiellt.