SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Djurgårdens IF Friidrottsförening
Fotboll

Gustaf Söderström (25 nov 1865 - 12 nov 1958
Foto: www.difhistoria.se

Den starka mannen från Stockholm

Gustaf "Jotte" Söderström föddes den 25 november 1865 i Stockholm avled den 12 november 1958 på Lidingö 93 år gammal. När han i mitten av 1890-talet gick över till Djurgårdens IF hade han redan ett rykte som en av landets starkaste kastare. Gustaf är medlem # 8 i DIF Hall of Fame!

 

En av pionjärerna i modern svensk friidrott

Gustaf tillhörde generationen idrottsmän som formades i kraftsportens anda (brottning, tyngdlyftning och dragkamp) och blev samtidigt pionjär när den moderna friidrotten tog form i Sverige. Det blev hans signum: ”ena foten i punschdoftande dragkampsepoken, den andra i den nya friidrotten med internationella regler och exakta kastmått”. 

 

1897 – Djurgårdens första SM-guld

När Djurgården inträdde i Svenska Idrottsförbundet 1897 stod Söderström längst fram. Han stötte kula med båda händerna till 19,57 meter och blev därmed Djurgårdens första officiella svenska mästare. För en ung förening från Djurgårdsstaden var detta ett enormt erkännande. Samma år satte han klubbrekord i diskus med 38,70 meter, en gren där han skulle fortsätta dominera. 

 

Olympier och dubbelidrottare

Söderström deltog i Paris-OS 1900, både i friidrott och i den udda grenen dragkamp. Där blev han, tillsammans med klubbkamraten K G Staaf, en del av det svensk-danska laget som tog OS-guld i dragkamp – Djurgårdens och Sveriges första olympiska guldmedaljör. Gustaf kom dessutom sexa i kulstötning och sjua i diskus vid samma OS.

 

Eldsjäl och ordningsman

Söderström var mer än en idrottsman – han var också en klubbledare. Han satt under en period i Djurgårdens styrelse och var drivande i att stärka friidrottssektionen. Han förespråkade hårdare träning, men också en kamratlig anda i klubben. Det berättas att han ofta agerade ”ordningsman” på klubbmötena när diskussionerna hettade till – ingen vågade trotsa den kraftige Söderström.

 

Efter den aktiva karriären fortsatte han att stödja föreningslivet. Han levde länge, till 1958, och hann se både Stadion-OS 1912 och Djurgårdens fortsatta framgångar i friidrott. För många är han Djurgårdens första stora friidrottshjälte – mannen som gav klubben dess första guld och som förenade det gamla och nya i svensk idrott.